Att vara ensam
Innan jag blev gravid och innan jag födde visste jag inte så mycket om föräldralivet. Jag visste inte vad som skulle komma, jag visste inte att det fanns jobbiga dagar, att jag skulle offra så mycket och ge all min kraft för min bebis. Jag trodde allt var enkelt, enkelt att vara tillsammans med en bebis. Han skulle sova, äta och leka en liten stund och återigen sova, inget mer. Men jag hade fel. Med bra dagar skulle även jobbiga dagar komma.
Att uppleva allt ensam och också ta hand om ett barn ensam har tagit hårt på mig. Att vissa nätter jag önskat att någon bara kunde komma in till mig när frustrationen tagit över mig, och säga "Nu är jag här och nu tänker jag hjälpa dig". Inte någon gång har jag fått uppleva det, jag har alltid fått be om hjälp. Jag skämdes och jag skäms.
Vakna på morgonen med halvöppna ögon, ont i ryggen efter en lång vaggning till sömns, koka vatten för en portion gröt, leka en stund, undra var man ska lägga sin bebis för att kunna duscha i lugn och ro utan att tänka på att "dom" inte kommer kunna ta hand om honom. Ge all uppmärksamhet till honom för ser man sorgsen bebis som är uttråkad skyller man på sig själv att man inte gör tillräckligt. Ibland vill man bara kunna sitta ensam och veta att nu sover han för kvällen, kunna äta en bit choklad, dricka något gott i sin ro, men så blir det inte alltid.
Att vara ensamstående med en bebis är inte alltid en dans på rosor, verkligen inte. Vi har upplevt många många perioder då vi bara drar oss i håret och vill få slut på allt. Vi får ut våra värsta sidor som vi nog aldrig vill prata om för då kanske dom dömmer oss. Ibland hatar vi mammalivet, vi hatar allt men det betyder inte att vi hatar våra barn, vi älskar och dör för dom men det är verkligen tungt och jobbigt. Och för dom som inte har barn och som inte har upplevt föräldralivet, vet inte hur vi känner och hur vi egentligen har det, det krävs ett barn för att förstå oss.
Å andra sidan? Jag älskar min son till döden och jag är evigt tacksam till gud att jag har fått denna gåvan för han förgyller mina dagar trots mina jobbiga dagar. Jag vill ge min son allt som han behöver i detta livet och jag vill skydda honom från allt. Jag vet att de flesta mammor känner precis som jag och vi är enade. Vi ska finnas där för varandra för vi behöver det både fysiskt och psykiskt.
Sara
